dom har ingen aning om hur det känns, att inte veta vad som är fel

"Kvällar är alltid svårast. Dom där känslorna kommer krypandes och du vet inte vart du ska ta vägen. Du vet varken ut eller in, rätt eller fel. Du bara sitter där och stirrar ut i tomma intet, väntar på att någon ska rädda dig. Väntar på att natten ska vara över och att alla andra ska vakna. Du klarar inte av att vara den enda vaken, den enda levande, den enda ensam."

Det här är ett utdrag från något jag skrev för några månader sedan. Är så glad att jag inte mår sådär längre. Visst, saker går upp och ner hela tiden men ändå känns det som att så mycket har blivit bättre. Jag känner mig gladare och säkrare och det är jag så tacksam för.